Spisbrödsfabriken blev idag gräskopans rov. Och Kil blev ännu en kulturmiljö fattigare.

Spisbrödsfabriken_01_web

Personalen på gården framför den nu rivna Kil Spisbrödsfabrik på Storgatan.

För fem år sedan väckte jag debatt när jag skrev ett fotoreportage, som jag också sände till lokaltidningarna, om hur den gamla Spisbrödsfabriken, mitt inne i Kils centrum, stod och förföll. Förföll var faktiskt bara förnamnet. Den var i ett sanslöst vandaliserat och bedrövligt skick. Än värre var det faktum att delar av fastigheten visade sig vara bebodd.

Spisbrödsfabriken_01_b_web

Närbild på personalen och den idylliska gårdsmiljön.

Förfallet till trots var det en förtjusande fastighet som om den visats den minsta varsamhet mycket väl haft potential att kunnat utvecklas till en miljö som berikat Kils i övrigt, milt sagt, bedrövliga centrumgata.

Men den yrvakenhet och okunnighet som de ansvariga politikerna och tjänstemännen visade när det begav sig 2008, verkar, hur obegripligt det än låter, ha fått fortsatt prägla stadsplaneringen i Kil. Den gamla spisfabriken är nu ett minne blott. För alltid utrotad ur Kils gaturum. Ur Kilsbornas medvetande verkade den dock vara utrotad redan 2008.

Spisbrödsfabriken_02_web

Kils Spisbrödsfabrik från spårsidan. Samma byggnad, i en annan, stoltare tid.

De tre senaste dagarna har en grävmaskin gjort processen kort med den gamla fastigheten. Inte en pinal har räddats undan. Kakelugnar, originaldörrar och massor av andra spännande detaljer från tiden plöjdes brutalt ner bland rivningsmassorna, i bästa 60-talsmanér. Ingen verkade det minsta intresserad. Nu som då.

Nu består, för att citera en vän med lokal anknytning, ortens paradgatas norrsida av en gammal bilhall som står näst intill tom, två nedlagda mackar, en tom villa, en rivningstomt. Och ett systembolag. Mycket attraktivt. Vad är månne planen?

Spisbrödsfabriken_02_b_web

Kils Spisbrödsfabrik. Då en ganska imponerande syn med sin dekorerade fasad.

Det är beklagligt och sorgligt att man i Kil inte ens klarar av att bevara de få kvarvarande miljöer som minner om ortens historia och fortfarande har potential att berika stadsmiljön. Ansvariga tjänstemän och politiker imponerar sannerligen inte i detta avseende. Och Kils stadsmiljö och invånarna betalar priset.

PS. De vackra historiska bilderna i reportaget har jag fått från dottersonen till den kvinna som tillsammans med sin man drev fabriken. Bilderna har han fotograferat från tavlor som hänger på väggen hos hans mamma. Hans mormor, som drev fabriken, lever än idag och är över 90 år gammal. Alla bilderna går att se i större format om du klickar på dem. DS

Annonser

Bevara det vackra Broängsbadet. Sätt punkt för skövlingen av Kristinehamns stadsmiljö.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Länsstyrelsen i Värmland avslår Föreningen för byggnadskulturs begäran om att förklara Broängsbadet i Kristinehamn som byggnadsminne, läser vi i artiklar i VF och Nya Kristinehamnsposten. Det är synd. Glädjande är dock att läsa att de precis som Värmland Museum anser byggnaden vara av stort värde, att den bör bevaras och att en lämplig framtida användning bör utredas av kommunen.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Fastigheten är ett synnerligen fint exempel på ett offentligt badhus från modernisteran. Och Kristinehamn borde vara stolta över den och värna den. Om inte som byggnadsminne så åtminstone genom en kraftfull Q-märkning i plan som skyddar det vackra och påkostade badet mot framtida förvanskning och rivning.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Framledes borde man därefter söka nya närbesläktade användningsområden för lokalerna, som t ex spa, gym, kulturhus eller konsthall. Rivning eller ombyggnad till bostäder är inte alternativ som känns särskilt väl genomtänkta. Inte minst i ett Kristinehamn som redan står osedvanligt hårt sargat efter rader av stadsplaneringsklavertramp i det förflutna. I många år gick stadskärnan under smeknamnet ”lilla Beirut”. En promenad nerför den forna paradgatan Kungsgatan gör det lätt att förstå varför.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Låt oss hoppas att dagens planerare lärt sig läxan och visar prov på en större framsynthet och respekt för den bebyggda miljöns värden. Broängsbadet tillhör tveklöst ett av dem.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

PS. Bilderna i inlägget hämtade från Värmlands Museums kulturhistoriska värdering av badet, där man ger stöd för föreningens begäran om byggnadsminnesmärkning. Läs den här. DS

Smedjan på Sunds Herrgård i Säffle förfaller allt mer

Smedjan på Sunds Herrgård förfaller allt mer.

Av uppmärksamma Säfflebor har vi fått veta att den gamla smedjan som ligger på området vid Sunds Herrgård i Säffle förfaller alltmer. I en artikel i NWT från augusti 2009 läser vi:

– Smedjan, stallet och uthus ska vara kvar och ska rustas, förklarar Säffle kommuns stadsarkitekt, Lasse Westerberg.

Ännu har dock inget hänt och i dagsläget är förfallet uppenbart. Bland annat har stora delar av de vackra gamla fönstren, med munblåst originalglas slagits sönder. Och smedjan står öppen för väder och vind. SBVFs Värmlandssektion kommer att ta en förnyad kontakt med Säffle Kommun för att kontrollera saken.

Säffles vattentorn upptaget på Svenska Byggnadsvårdsföreningens Gula lista

Säffles Vattentorn, sedan den 19 december 2009 placerat på SBVFs Gula lista. Foto:Privat.

Säffles vackra vattentorn, uppfört 1914, har genom sitt tongivande inslag i stadens siluett kommit att bli något av en symbol för staden. 1958 togs tornet ur bruk och ersattes av ett nytt. Och sedan dess har det stått tomt. Idag börjar det synliga förfallet bli att mer uppenbart.

Säffles Vattentorn på ett vykort från byggåret 1914.

Flera Säfflebor har hört av sig till SBVFs Värmlandssektion i oro över vad som ska hända med tornet. Kommunen förefaller sakna handlingsplan såväl för underhåll som förvaltning av det vackra tornet och vi har därför valt att ta upp Säffles Vattentorn på SBVFs Gula lista över hotade kulturmiljöer, i avvaktan på att vi kan få klarhet i hur man avser att ge det en långsiktigt tillfredsställande förvaltning.

Utpekad i kulturmiljöprogram sedan över 30 år – ändå rivs Glumshammars Gård

Resterna av Glumshammars Gård den 1 dec 2009. Klicka för stor bild. Foto: Ewa Gustavsson

Nu skrivs det definitiva slutkapitlet för ännu en utpekad kulturhistoriskt intressant gård i Värmland, Glumshammars Gård i Glumserud i Karlstads Kommun. Trots att gården varit utpekad i kommunens egna kulturmiljöinventeringar ända sedan mitten på 1970-talet har gården fått förfalla utan att någon ingripit. Våren 2009 slog organisationen Operation Karlstad larm om vanvården av gården och kommunens plan- och byggchef Marie Eddeborn tillstod i ett reportage i TV4 att man brustit i sin tillsyn men att man nu skulle kontakta ägaren till gården. Samtidigt noterade Svenska Byggnadsvårdsföreningen gården på sin Gula Lista över hotade svenska kulturmiljöer.

glumshammar_33

Glumshammars Gård sommaren 2007. Klicka för stor bild. Foto: Peter Sörensen

Uppenbarligen mynnade dessa samtal, om de nu någonsin över huvud taget ägde rum, i intet. Den 1 december 2009, när den översta bilden togs, rivs nu de sista resterna av den en gång så ståtliga och sällsynt vackert belägna gamla gården.

Det är tyvärr bara att konstatera att inventering av kulturmiljöer förefaller vara ett overksamt arbetsredskap för att skydda kulturhistoriskt intressant bebyggelse. Åtminstone i Karlstads Kommun. En studie av de gårdar och miljöer som pekades ut i landsortsinventeringen 1977 ger en deprimerande bild av den värmländska kulturmiljövården. Den stora merparten av de utpekade landortsgårdarna är idag, trettio år senare, rivna, förfallna eller kraftigt förvanskade. Samma bild framträder när man studerar husen i den inventering över hus i Karlstad stad som gjordes 1984. I vissa stadsdelar är de utpekade husen mer eller mindre helt helt utraderade.

Hur kunde det bli på det här viset måste man rimligen fråga sig? Studerar man vad kommunen gjort för att skydda husen sedan inventeringarna genomfördes så får man en del av förklaringen. Man har nämligen i princip inte gjort ett endaste dugg. Informationen om vilka de utpekade miljöerna är har inte spridits till allmänheten. Inte ens till husägarna själva. Inga skyddsföreskrifter eller vårdplaner har upprättas. Ingen tillsyn och inga återbesök för att stämma av hur det går för miljöerna har skett. Och i samband med bygglov har även ingrepp som kraftigt förvanskat husen regelmässigt tillåtits.

Om kommunerna i Sverige skulle liknas vid en skolklass skulle Karlstads Kommun tveklöst tillhöra de sämsta i klassen i ämnet kulturmiljövård. Betyget skulle vara ”Icke godkänd” och en av anledningarna skulle vara allt för mycket frånvaro. Skall vi verkligen acceptera folkvalda politiker som tar sitt lagstadgade uppdrag att vårda vårt gemensamma kulturhistoriska arv så lättvindligt? Och hur mycket får en kommun egentligen brista i ansvar innan Länsstyrelsen ingriper?

Gamla Kvarnen i Säffle renoverad

Kvarnen

Gamla Kvarnen i Säffle har renoverats med nytt tak och fönsterluckor.

Gamla Kvarnen i Säffle, tidigare omskriven här på bloggen, har sedan den 24 januari 2009 varit upptagen på Svenska Byggnadsvårdsföreningens Gula Lista över hotade kulturmiljöer. Nu kan vi glädjande konstatera att fastighetsägaren tagit tag i saken och genomfört underhållsarbeten på kvarnen. Taket har lagats och fönstren har försetts med svarta fönsterluckor för att skydda huset mot intrång och vandalisering. Vi på SBVFs Värmlandssektion lyfter på hatten för ett snyggt arbete och lyfter tills vidare bort kvarnen från Gula listan.

Sista sommaren för ödehuset i Fryksdalen

Emtervik_1

I utkanten av Västra Ämtervik i vackra Fryksdalen i Värmland står denna vackra ödegård...

Emtervik_2

...stolt står den på en kulle med bedårande utsikt ut över ängar, åkrar och sjöar...

Emtervik_3

..ett vackert och fantasieggande blickfång för förbipasserande resenärer sedan drygt ett sekel...

Emtervik_4

..med sina sällsynt väl avvägda proportioner och omsorgsfullt utformade och påkostade detaljer...

Emtervik_5

..om än tärd av tidens tand och brist på underhåll är gårdens skönhet fortfarande slående...

Emtervik_6

...men nu har den vackra gamla Fryksdalsgården sett sin sista sommar, i vinter ska den rivas..

Emtervik_7

...och inom kort är den vackra gamla gården, som faktiskt aldrig varit bebodd, ett minne blott..

Emtervik_8

...i mina ögon är den, sin patina till trots, en av de vackraste gårdarna i hela Fryksdalen...

Emtervik_10

...och det är inte utan att det känns lite sorgligt att framtida resenärer längs denna väg...

Emtervik_9

..inte ska kunna få känna samma hisnande lycka som jag gjorde när jag först såg den.