Utpekad i kulturmiljöprogram sedan över 30 år – ändå rivs Glumshammars Gård

Resterna av Glumshammars Gård den 1 dec 2009. Klicka för stor bild. Foto: Ewa Gustavsson

Nu skrivs det definitiva slutkapitlet för ännu en utpekad kulturhistoriskt intressant gård i Värmland, Glumshammars Gård i Glumserud i Karlstads Kommun. Trots att gården varit utpekad i kommunens egna kulturmiljöinventeringar ända sedan mitten på 1970-talet har gården fått förfalla utan att någon ingripit. Våren 2009 slog organisationen Operation Karlstad larm om vanvården av gården och kommunens plan- och byggchef Marie Eddeborn tillstod i ett reportage i TV4 att man brustit i sin tillsyn men att man nu skulle kontakta ägaren till gården. Samtidigt noterade Svenska Byggnadsvårdsföreningen gården på sin Gula Lista över hotade svenska kulturmiljöer.

Glumshammars Gård sommaren 2007. Klicka för stor bild. Foto: Peter Sörensen

Uppenbarligen mynnade dessa samtal, om de nu någonsin över huvud taget ägde rum, i intet. Den 1 december 2009, när den översta bilden togs, rivs nu de sista resterna av den en gång så ståtliga och sällsynt vackert belägna gamla gården.

Det är tyvärr bara att konstatera att inventering av kulturmiljöer förefaller vara ett overksamt arbetsredskap för att skydda kulturhistoriskt intressant bebyggelse. Åtminstone i Karlstads Kommun. En studie av de gårdar och miljöer som pekades ut i landsortsinventeringen 1977 ger en deprimerande bild av den värmländska kulturmiljövården. Den stora merparten av de utpekade landortsgårdarna är idag, trettio år senare, rivna, förfallna eller kraftigt förvanskade. Samma bild framträder när man studerar husen i den inventering över hus i Karlstad stad som gjordes 1984. I vissa stadsdelar är de utpekade husen mer eller mindre helt helt utraderade.

Hur kunde det bli på det här viset måste man rimligen fråga sig? Studerar man vad kommunen gjort för att skydda husen sedan inventeringarna genomfördes så får man en del av förklaringen. Man har nämligen i princip inte gjort ett endaste dugg. Informationen om vilka de utpekade miljöerna är har inte spridits till allmänheten. Inte ens till husägarna själva. Inga skyddsföreskrifter eller vårdplaner har upprättas. Ingen tillsyn och inga återbesök för att stämma av hur det går för miljöerna har skett. Och i samband med bygglov har även ingrepp som kraftigt förvanskat husen regelmässigt tillåtits.

Om kommunerna i Sverige skulle liknas vid en skolklass skulle Karlstads Kommun tveklöst tillhöra de sämsta i klassen i ämnet kulturmiljövård. Betyget skulle vara ”Icke godkänd” och en av anledningarna skulle vara allt för mycket frånvaro. Skall vi verkligen acceptera folkvalda politiker som tar sitt lagstadgade uppdrag att vårda vårt gemensamma kulturhistoriska arv så lättvindligt? Och hur mycket får en kommun egentligen brista i ansvar innan Länsstyrelsen ingriper?

Var är byggnadsvårdens Marit Poulsen när vi som bäst behöver henne?

Plötsligt är den stridbara Marit Poulsen tillbaka i hetluften igen, efter fem års bortavaro från politiken. Och hon kommer onekligen som en frisk fläkt. Alltid personligt engagerad. Nu är hon heligt förbaskad. Och nu handlar det om djurens rätt i EU.

–Det är inte lagarna det är fel på, säger Marit Poulsen. Vi har ett bra lagskydd för djuren inom EU. Det som brister är efterlevnad, kontroll och sanktionssystem.

Efterlevnad, kontroll och sanktionssystem! Precis samma brister som inom byggnadsvården tänker jag. Plan- och bygglagen må vara luddigt formulerad och ha sina brister, men intentionerna, t ex i tredje kapitlets varsamhetsparagrafer, torde ändå vara lätta att förstå. Inte minst då Boverket givit ut hyllmetrar av instruktionsmateriel för att förtydliga dessa. Ändå ser vi få kommuner i Sverige där dessa lagar i praktiken efterlevs.

Karlstad i Värmland, där jag själv är länsombud, är ett tydligt exempel på detta. Där tillåter den sittande Stadsbyggnadsnämnden att den bebyggda miljön förfaller, förvanskas och förstörs, vind för våg. Utan hänsyn till lagar, paragrafer och kommunala kulturmiljöprogram.

I april 2008 anmälde jag, efter samråd med Boverkets jurister, Karlstads Kommun till Länsstyrelsen i Värmland för bristande efterlevnad av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer. Och i december 2008 kom Länsstyrelsens tillsynsrapport som gav mig rätt på alla punkter. Karlstads Kommun brister i sin tjänsteutövning. Både när det gäller den generella varsamheten om den bebyggda miljön som när det gäller varsamheten om de utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöerna. I vissa fall är bristerna enligt Länsstyrelsen anmärkningsvärda. Ändå fortsätter Karlstads kommun att knycka på nacken åt kritiken.

–Det finns ju olika sätt att se på historien, säger Karlstads Kommuns avgående Stadsbyggnadsdirektör när jag i slutet av februari ringer honom för en pratstund.

Lite längre in i pratstunden mjuknar hans attityd något. Och han inser att det uttalandet kanske inte var helt genomtänkt. Självklart måste kommunen lyssna när Länsstyrelsen framför såpass allvarlig kritik. Men han gör det också tydligt att han faktiskt ska sluta i månadsskiftet, och inget hellre vill än att avsluta samtalet. Så det gör vi.

Kommer det att bli bättre i Karlstad? Jag vet inte. För att ha en åsikt om det måste man försöka förstå hur det kunnat bli ok att i decennier så fullständigt strunta i efterlevnaden av lagarna. Länsstyrelsen konstaterar ju t ex att Kommunen helt struntat i att ta hänsyn till den omsorg om utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöer som Kommunfullmäktige beslutade om den 15 november 1984. I vissa stadsdelar finns inte ett enda av de utpekade husen kvar. Hur kunde det bli så? Varför var det ingen som reagerade?

Karlstad Kommun är dock knappast ensamma om att uppvisa dessa brister. Kommunens sätt att agera är nog snarare ganska signifikativt för hur det fungerar ute i Sverige idag. Godtycket och okunskapen förefaller härska i de kommunala byggnadsnämnderna och den bebyggda miljöns värden är allvarligt hotade. Och alla verkar veta om det. Men ingen vill ta tag i det. Varför? Var är byggnadsvårdens Marit Poulsen när vi som bäst behöver henne?

Byggnadsvården i Sverige behöver en rikspolitiker som tar tag i dessa frågor och sätter dem på dagordningen. Ställ krav på efterlevnad och tillsyn på kommunerna och inför ordentliga sanktionssystem så att det svider i skinnet på dem som missköter sig. Och se till att alla de svenska fastighetsägarna får information om vilka regler det är som gäller. Sveriges bebyggda miljö, i städer och på landsbygden, är liksom stora delar av det svenska kulturmiljöarvet, i mina ögon allvarligt hotat.

Peter Sörensen
Länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen

Premiär på webben för Svenska Byggnadsvårdsföreningens Värmlandssektion

Idag, den 4 december 2008, är det premiär på webben för Svenska Byggnadsvårdsföreningens Värmlandssektion. Här kommer du att kunna följa stort och smått som händer på byggnadsvårdsområdet i Värmland. Vi kommer att kika på goda och mindre goda exempel. Och ge tips och råd för dig som står i begrepp att utföra arbete på din fastighet.

Vi kommmer också att bevaka hur Värmlands 16 kommuner hanterar sitt lagstadgade ansvar (enligt Plan- och bygglagen) att se till att all bebyggd miljö hanteras med varsamhet enligt PBL 3 kap 10 § och att särskilt värdefull bebyggelse skyddas från förvanskning enligt PBL 3 kap 12 §. Vi följer också upp hur långt framme de ligger i arbetet med att uppfylla punkterna i Regeringens Miljömål ”God bebyggd miljö”.

Har du tips om en fastighetsägare som renoverat eller byggt till sin fastighet på ett varsamt sätt – eller en som snarare förstör sin, eller låter den förfalla? Hör då av dig till oss, så uppmärksammar vi det dels här på bloggen, men kanske också genom skrivelser till fastighetsägaren, kommunen och media. Bristande varsamhet beror oftast på dålig kunskap, mer sällan på ovilja.

Vill du bli veta mer om föreningen? Läs mer under rubriken ”Om oss”.