Franska pardörrar och det som en gång var en kakelugn. Innan golvbjälklaget rasade.
Längs Storgatan i Kil, ett stenkast från citykärnan och vägg i vägg med relativt nybyggda Kils Hotell, står en fastighet som i början av 1900-talet inrymde Meléns Spisbrödsfabrik. Huset är sedan decennier utpekat i kommunens kulturmiljöinventering och är därmed ansett som särskilt värdefullt.
Från husets bottenvåning ser man himlen titta in, rakt genom mellanbjälklag och yttertak.
Trots detta har huset befunnit sig i fritt förfall sedan decennier. Utan att någon lyft ett finger. Idag är förfallet totalt. I halva huset har taket rasat in, och golvbjälklaget mellan våningsplanen likaså. På fasaden mot järnvägen har så gott som alla fönster slagits ut. Det är en sorglig syn att skåda.
I den del av huset där golv finns kvar, står de vackra kakelugnarna ännu kvar.
När Svenska Byggnadsvårdsföreningens Värmlandssektion nyligen uppmärksammade kommunen och media om förhållandet blev det liv i myrstacken. Inte minst då det visade sig att husets ägare, hur otroligt det än kan låta, faktiskt bor i huset. Yrvaket uttalade sig en rad tjänstemän i tv och tidningar.
Fasaden mot järnvägen ser närmast sönderbombad ut. Som efter ett krig.
– Men det är ingen misär. El, vatten och avlopp fungerar, säger kommunens miljö- och byggchef Kalle Ekelund. Ingen misär? Talar vi om samma fastighet? Man måste fråga sig om Kalle Ekelund överhuvudtaget har varit och besökt huset. Huset är i ett sådant skick att det idag är rena rama dödsfällan att vistas i.
Husets vackra men illa åtgångna innergård döljs bakom sly och buskar.
– Ingen har varit störd av det, huset syns ju knappt från Storgatan, fortsätter Kalle Ekelund sitt yrvakna försvarstal i en artikel i NWT den 3 dec 2008. Och gräver en allt djupare grop där han står. Man undrar hur det är ställt med de av kommunens fastigheter som Kalle Ekelund inte ser när han på väg till jobbet åker Storgatan ner i sin bil?
I en annan artikel på ämnet samma dag kan man läsa att fastighetsägaren påstår att huset ska renoveras inom 2 år. Och att kommunen faktiskt jobbar hårt med bevarandefrågor, som t ex den gamla Apotekarvillan. Allt enligt uppgift från samme Kalle Ekelund. Uttalandet beträffande Apotekarvillan dementerar han sedan dagen därpå i samma tidning. Det stämde inte.
Återstår renoveringen då. Låt oss hoppas att den, hur osannolikt det med tanke på det omfattande förfallet än kan låta, ändå blir av. Kils centrum är redan hårt åtgånget och fattigt på kulturmiljöer. Och man borde vara rädd om det som finns kvar. Som Meléns Spisbrödsfabrik.
Skrivet av Peter Sörensen, Länsombud i Värmland
Läs också:
Förfallet har gått långt i Kil | Tidningen Gård & Torp 5 dec 2008
Kulturhus i Kil förfaller | Byggnadsvårdsbloggen 4 dec 2008
Kulturhus i svårt förfall | NWT 3 dec 2008
Ägaren ska renovera hela huset | NWT 3 dec 2008
Ägaren till förfallen fastighet i Kil måste vidta åtgärder | VF 19 nov 2008
Oklart om slitet hus | VF 15 nov 2008
