tack för dina synpunkter. Visst är det, som du säger, härligt med gårdar vars historia och ursprung bevaras. Det är ju det som är byggnadsvård. De gårdar du kan läsa om i inläggen här på bloggen är sådana som är utpekade av kommunerna själva som särskilt kulturhistorisk intressanta, men som ändå tillåts förfalla. För att uppmärksamma detta problem, som tyvärr förekommer frekvent över hela landet, har föreningen startat den sk Gula Listan, en observationslista för hotade kulturhistoriskt intressanta miljöer. I första hand är listan avsedd att få kommunerna att ägna en större omsorg om sina egna utpekade kulturmiljöer, och bli bättre på tillsynen, och dialogen med ägarna. Men naturligtvis också för att få ägarna att ta ett större ansvar. Det gäller såväl i staden som på landsbygden.

Om du känner dig osäker på vad föreningen står för så besök http://www.byggnadsvard.se och kika på föreningens stadgar. Avgör sedan om du vill bli medlem eller inte. Och man behöver ju inte vara överens med alla och om allt för att finna nytta och nöje med att vara medlem i en förening.

Varma byggnadsvårdshälsningar,

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

Lantbruket har gått mot större enheter och idag äger/arrenderar lantbrukaren ofta fler fastigheter. Att underhålla alla dessa ekonomibyggnader som i många fall är oanvändbara är inte ekonomiskt möjligt. Bostadshus som flera generationer har brustit i underhåll blir föremål för anmälan för den tredje generationen som råkar att ha ett sånt hus på sin fastighet.

Jag är intresserad av byggnadsvård och skulle kunna tänka mig att bli medlem i byggnadsvårdsföreningen. När jag läst inläggen på denna sida så förstår jag att denna förening inte är något för mig. Att göra enskilda påhopp på personer vars intresse för byggnadsvård uteblir. Låt människorna på landsbygden få leva för de intressen de har även om det inte är byggnadsvård så brinner de säkert för någon annan del av sin verksamhet på fastigheten.